en ny vecka
Imorse vaknade Daniel 5.25 för att äta och jag fick då höra av min man att det var 17 minusgrader ute. Bestämde mig då för att somna om och sova så länge jag får och sedan avgöra om Julia ska till dagis eller inte. Sov till 8.20 då Daniel tyckte att det var dags att gå upp. Då var det 15 minusgrader ute så jag ringde till mamma som hade jobbat natt och frågade hur det var där ute, bättre än i fredags tyckte mamma, så jag bestämde mig för att gå till dagis i alla fall. ska ju lämna 9 egentligen men just måndagar är bra för då är barnen alltid på gården så då gör det inget om man kommer sent. Nu skulle jag ju bli ganska så sen så jag ringde och meddelade detta. Daniel fick mat och efter det gick jag upp för att väcka Julia, klockan var då 8.50. Chockad? Ja, det var jag. Hon brukar inte sova så länge. Blev en frukost i lugn och ro. När vi precis skulle gå så gick dragkedjan på min sko sönder så jag fick gå i gympaskor. Inget att rekommendera när det är 13 minusgrader ute :(
var ju sol ute, så Julia ville ha solglasögon :)
Väl hemma blev det lite sömn för Daniels del, som visade sig bli rätt mycket sömn, sov hela 1,5 timme, han som brukar sova 20-30 min. Jag passade på och förberedde lite saker inför kvällens matlagning men ville inte göra något som låter ifall han skulle vakna och jag inte skulle höra honom. Han sover nämnligen i min säng på dagarna och visst har jag kuddar omkring, men man vet ju aldrig, han kan ju ramla ner ändå. Är väl dags att börja lägga honom på en madrass på golvet på dagarna, han vägrar nämnligen att sova i sin egen säng på dagarna. Efter Daniels tupplur blev det lunch för oss båda. Han verkar ha blivit mer matglad vilket är superskönt tycker jag.
När vi kom till dagiset för att hämta Julia blev det världens gnäll om att hon minsann inte skulle hem utan hon skulle hem till Amira. Hon bara skrek och vägrade gå med mig. Och jag hade Daniel i famnen, så kunde inte lyfta upp henne och bara gå. Så en av personalen fick komma och säga åt henne på skarpen, att hon var tvungen att följa med mig när jag kom, så då gick hon med men slutade inte gnälla för det. Skrek hela vägen hem och lite till hemma, sammanlagt 1 h. Phu, inte lätt att vara förälder
Hemma blev det lite bak, alla hjärtans dag kaka och matlagning, lasagne. Mums
min fina kaka
äntligen har jag lyckats få en bra bild på Daniel i humledräkten
var ju sol ute, så Julia ville ha solglasögon :)
Väl hemma blev det lite sömn för Daniels del, som visade sig bli rätt mycket sömn, sov hela 1,5 timme, han som brukar sova 20-30 min. Jag passade på och förberedde lite saker inför kvällens matlagning men ville inte göra något som låter ifall han skulle vakna och jag inte skulle höra honom. Han sover nämnligen i min säng på dagarna och visst har jag kuddar omkring, men man vet ju aldrig, han kan ju ramla ner ändå. Är väl dags att börja lägga honom på en madrass på golvet på dagarna, han vägrar nämnligen att sova i sin egen säng på dagarna. Efter Daniels tupplur blev det lunch för oss båda. Han verkar ha blivit mer matglad vilket är superskönt tycker jag.
När vi kom till dagiset för att hämta Julia blev det världens gnäll om att hon minsann inte skulle hem utan hon skulle hem till Amira. Hon bara skrek och vägrade gå med mig. Och jag hade Daniel i famnen, så kunde inte lyfta upp henne och bara gå. Så en av personalen fick komma och säga åt henne på skarpen, att hon var tvungen att följa med mig när jag kom, så då gick hon med men slutade inte gnälla för det. Skrek hela vägen hem och lite till hemma, sammanlagt 1 h. Phu, inte lätt att vara förälder
Hemma blev det lite bak, alla hjärtans dag kaka och matlagning, lasagne. Mums
min fina kaka
äntligen har jag lyckats få en bra bild på Daniel i humledräkten
Kommentarer
Trackback
